22 år närmar sig

 
Ovan ser ni början på tårtan jag ska göra till söndagens kalasfirande. Det är nämligen så att jag tydligen fyller 22 år på måndag! Känns dock inte alls som att jag fyller år, men det blir väl så när man blir äldre. Åren spelar inte så stor roll längre :) Familjen kommer i alla fall ut på söndag och äter lite pavlova-inspirerad tårta (Y)
 
För 2 dagar sedan var jag ute i skogen med barnen och plockade lite bär (kommer användas till tårtan!). En mysig och avkopplande stund hade jag tänkt mig. Ingen av barnen höll med mig.. Wilmer vägrade sitta på ryggen i selen men han accepterade läget sedan när jag satte honom fram på magen istället med nappen i munnen. Freja började tjata direkt om att hon var törstig.. Osmart som jag var så hade jag valt bort så mycket packning som möjligt då det är fullt upp att bara ha koll på barnen som ensam vuxen. Vattnet fanns i bilen men hon fick vackert vänta en stund. Hon hade ju nyss druckit vatten till lunchen.. Men till vår räddning lyckades vi stöta på min pappa ute i skogen så han och Freja gick på upptäcksfärd ihop medan jag plockade lite blåbär till. Idag rensade jag klart det sista. Jag verkligen avskyr att rensa blåbär, både för att det helt enkelt inte är roligt, men också för att jag har så svårt med fingrarna (pga EDS) att rensa dem. Men ja, knappt 2 liter skrammlade vi ihop som en del av det kommer användas till tårtan! :)
 
Under eftermiddagen idag passade jag även på att plocka av alla rabarber vilket jag nu ikväll började göra saft på. Det ska ju stå 2 dygn innan den färdigställs så det blir bra att göra klart på lördag kväll så kan det bjudas på nygjord saft på söndag till kalaset! När alla rabarber ändå är borta så rensade jag färdigt i rabarberlandet så nu är det också färdigt. Jag har faktiskt fått en hel del gjort idag. I förmiddags var vi inne en runda i stan också för att handla lite smått inför kalaset. Sen gjorde vi ett ärende till min mor med.
 
Otroligt skönt de dagar jag känner att jag fått saker gjorda. Allt för många dagar inser jag att det enda jag hinner är att någorlunda plocka undan disken i köket. Men det är inte så konstigt när man är ensamstående på heltid. Man hinner helt enkelt inte med lika mycket som 2 föräldrar kan göra.
 
Min dag startar oftast runt 6, och det är inte så att det är överdrivet "ligg-i-sängen-och-mys-morgon" utan det är fullt ståhej direkt. Så trött som man är släpar man sig ner till köket och dukar fram frukosten. Numer har vi dessutom börjat kika på barnprogram i köket vid frukost (och ofta annars med) för att kunna koppla av och njuta av stunden helt enkelt. Freja har en tendens att springa iväg och knappt äta så med tv sitter hon kvar och äter samt att jag själv får en möjlighet att socialisera mig lite med andra vuxna genom mobilen under tiden utan att få dåligt samvete. Men detta är endast när det bara är vi hemma. Om vi har besök eller är iväg så är det ingenting sådant vid bordet utan då är vi sociala. Sen blir det högst sannorlikt annorlunda den dagen någon mer vuxen kan tänkas flytta in. Jag räknar absolut inte med att vara ensam hela livet utan jag fungerar bäst om jag får dela mitt liv med någon annan. Jag mår bra av att ha en partner.
 
Men i alla fall. Efter frukost blir det direkt att försöka städa undan i köket och gärna även fler rum då det skitas ner konstant. Men oftast blir man avbruten av missnöjda barn. Jag har skitsvårt att fokusera på barnen när jag ser och vet att jag har annat jag borde göra.. Blir skönt den dagen som barnen kan leka ensamma med varandra en stund (hoppas de har intresse för det!) så att jag kan ägna lite tid åt måsten (och egentid) och sedan kan leka med dem så fort jag är färdig. Nu blir man som sagt avbruten hela tiden.
 
Sen är det ju lunch, mellanmål och kvällsmat som måste fixas och bara det tar ju en bra stund. När kvällsmaten sen är i magen är det dags för barnen att sova - vilket ofta kan dra ut på tiden. Sen kommer ENSAMTIDEN! eller nej, just det. Först är det avdukning av kvällsmaten, städning i köket, allmänt undanplock, tvätt som måste tvättas eller vikas. När duschade jag senast...? Kanske är ett par dagar sedan?? Bäst att hoppa in en snabbis så jag inte stinker.
 
När allt är klart, om man ens ORKAT ta tag i något, så är det sängen som gäller. För då är klockan oftast 21-22 någonting och man vet att man blir väckt minst 1 gång på natten (eller som inatt, då väcktes jag typ en gång i timmen..).
 
Lite sömn måste man ha för att orka med. Ibland undrar jag verkligen HUR jag orkar. Jag har inte haft en enda riktig sovmorgon sedan Freja föddes. Hon är 2,5 år nu.. Men någonstans får man lite energi. Man gör ju verkligen ALLT för sina barn. Det är dem som får en att orka <3
 
Mina älskade barn! Mamma älskar er över allt annat <3
Oj, vad mycket text det blev. Var inte alls meningen! Nu mååste jag börja göra mig i ordning för sängen! NattiNatti! :)



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

mypathtomytruth.blogg.se

En blogg som handlar om mitt liv som ensamstående mamma. Bor i hyreshus på landet med mina 2 barn och våra 2 katter.

RSS 2.0