Självklart älskar man sina barn

- Mobilinlägg från soffan -

Dessa nattningar tar bara längre och längre tid. På kvällen har man som minst energi och orkar verkligen inte fighten. Men samtidigt vet jag att om man ger upp så vinner barnet. Freja höll på i 2 timmar ikväll innan hon äntligen somnade. Ligger jag i sängen med henne leker, pratar och sjunger hon bara. Så fort jag lämnar skriker hon som om jorden går under. 

För att vara en bra förälder känner jag att jag behöver min egentid på kvällen. Ännu mer just nu då jag har så mycket känningar av graviditeten och behöver få varva ner och vila innan jag ska sova. 

Men att höra Freja skrika gör så ont i mammahjärtat. Hon är så liten och behöver närheten och tryggheten. Och jag vill ge henne det. Sen tror jag att man "per automatik" är rädd för att ändra sina rutiner och principer. Har man en gång sagt och tyckt något så brukar man inte "erkänna att man hade fel" eller acceptera att det just NU inte funkar med samma rutiner som innan. 

Jag hoppas verkligen det blir skillnad när nästa bebis är här. Då får jag i alla fall tillbaka kroppen fysiskt. Jag har aldrig trivts riktigt med att vara gravid vilket jag tror påverkar mitt mående och mitt tålamod ytterligare. Nu är det bara 7 veckor kvar tills det är beräknat så nedräkningen börjar på lite mer allvar nu 👍

Förlossningsberättelse – Freja (150311)

Allting började med att jag vaknade strax innan kl. 03:00 på natten den 11 mars för att kissa. När jag var på toa så insåg jag att det inte slutade rinna trots att jag hade kissat klart. Jag förstod ganska snabbt att vattnet hade gått. Vid 03:05 ringde jag förlossningen där de bestämde att jag skulle komma in vid kl 11:00 på förmiddagen eftersom att jag inte hade börjat få några värkar. Men vid 03:30 började värkarna komma och jag ringde återigen förlossningen och de sa att jag fick komma in för kontroll om jag ville.

 

När klockan blev 03:40 väckte jag pappan som då åt lite frukost medan jag fixade i ordning för avfärd. Vid ca 04:00 gick vi ut till bilen och jag började känna värkarna mer och mer. När vi kom fram var klockan 04:45 och vi möttes då upp av en kvinna som tog en CTG. Jag hade tillräckligt täta värkar för att få stanna kvar och vid 05:15 blev vi inskrivna och fick ett rum samt sjukhuskläder.

 

Den första kontrollen med CTG innan inskrivning:

 

Fram tills klockan 07:30 vankade jag mest runt på rummet och kände att det gjorde ondare och ondare. Kl 07:30 kom en barnmorska, Ulrika, in och gjorde en kontroll som visade att jag var öppen 4 cm. Jag fick då också prova på lustgasen men jag blev bara yr och kände mig allmänt dålig av lustgasen. Den hjälpte mig inte mot smärtan alls. Jag andades högst 10 gånger i den men valde sedan bort den.

 

Vid 08:30 tog de bort lustgasen och gav mig flera alternativa smärtlindringar. Alla alternativ som innehöll nål av något slag nekade jag eftersom att jag är nålrädd. Men så nämde hon tens vilket jag var villig att prova. Dock trodde jag inte den skulle hjälpa eftersom att jag har hört att man ska ha testat den hemma några gånger innan för bästa effekt. När jag hade fått den inkopplad och inställd så tyckte jag ändå att den fungerade hyfsat bra. Jag vet inte om den hjälpte mot smärtan men jag fick något som distraherade mig mot smärtan så den hade någon effekt.

 

När klockan var 09:45 så gjordes en ny kontroll som visade att jag hade öppnat mig till 9, nästan 10 cm. Nu hade jag ganska rejält ont och ganska mycket tryck neråt. Klockan 10:45 var jag helt öppen, 10 cm, och trycket neråt hade ökat kraftigt.

 

Vid klockan 11:00 fick jag äntligen börja krysta. Under krystvärkarna kände jag att smärtorna var lindrigare än vad de var vid öppningskedet. Det gjorde fortfarande riktigt ont men karaktärn på smärtorna hade förändrats. För varje krystning kände jag hur huvudet gled längre och längre ner vilket gav mig mer motivation och styrka till att fortsätta. Ulrika var ett riktigt bra stöd som sade rätt saker vid rätt tillfälle. Hon var dessutom förvånad över hur bra jag hanterade smärtorna och andningen. Troligen har jag en ganska hög smärtgräns.

 

Efter ett tag sa de att det var mycket hår på huvudet och så frågade de mig om jag ville känna, vilket jag gjorde. Huvudet kändes som en ganska spetsig kulle.

 

Freja var sedan ute redan vid 11:58! Snabba ryck! Hon vägde 3298 gram, var 49 cm lång samt huvudmåttet 32 cm. Hon fick snabbt efter att de tagit prov av navelsträngen komma upp på mitt bröst.

 

Hon skrek direkt efter födseln och hela förlossningen tog 9 timmar från vattenavgång!

 

Efter förlossningen blödde jag ganska mycket och de hade svårt att se var blödningen kom ifrån. Varje gång de pressade på magen forsade det ut blod. Livmodern drog som tur var ihop sig väldigt bra direkt efter födseln. Jag fick trots en snabb förlossning en ynka liten bristning som de fick sy.

 

Allt som pågick efter att Freja hade fötts berörde mig inte alls. Allt runt om Freja, mig och Tommy var som en dimma och det är häftigt hur en så liten individ kan förändra allt.

 

När allt var under kontroll så fick vi ett annat rum på förlossningen där vi fick sova en natt. De ville inte skicka oss till BB på grund av min blödning.

 

Vi fick besök på kvällen av våra familjer som gärna ville träffa nytillskottet.  

 

Min upplevelse av förlossningen var väldigt possitiv. Jag hade en riktigt bra barnmorska som stöttade mig med det hon kunde och kommenterade ofta hur duktig jag var. Även min sambo var väldigt stöttande och hjälpte mig väldigt bra genom förlossningen. Som förstföderska är det ju vanligt att det tar lång tid och jag började vid 8 tiden ungefär oroa mig för att det skulle ta lång tid med stora smärtor. Jag trodde inte jag skulle föda på förmiddagen. Men ack så fel jag hade. När jag fick börja krysta och när hon sedan var ute 11:58 så blev jag så glad att det inte tog alls lång tid. 9 timmar är typ inget alls som förstföderska. Jag är också riktigt stolt att klara en förlossning med så lite smärtlindring. Barnmorskan tyckte inte ens att lustgasen räknades då jag knappt andades i den så på sätt och vis klarade jag mig på bara tensen, skön känsla!

 

Bilder från förlossningen:

Fy vad hemsk lustgasen var! Men som ni ser på bilden så hade den ingen effekt just då, den blå slangen hade trillat av, haha ;)
Precis utkommen!
Precis upplagd på bröstet
Pappas ögon!
En liten koll och mätning
Klassiska smörgås-brickan
I mammas famn
Far och dotter
Trött tjej efter en snabb förlossning

 

Förlossningen-besök

Idag vid lunch beslöt jag mig för att ringa förlossningen då jag har mycket sammandragningar och en hel del smärta. Börjar även tröttna på att inte få sova riktigt på nätterna. Så vid 14 fick vi tillåtelse att åka in för en kontroll vilket resulterade i ctg. Den visade sammandragningar var 5-7 minut. Sen gjorde hon en undersökning som visade att jag öppnat mig 2 cm samt att livmodertappen har minskat 2 cm. Livmodertappen var dock fortfarande bakåtriktad men ändå, bara 2 cm kvar :) Så det är nog inte så jättelångt kvar nu. Imorgon har vi ju Bf! 

Fick med mig lite smärtstillande samt en sömntablett hem så inatt kan jag förhoppningsvis sova!

Undersökningen slutade dock med en blödning men det är ingen fara. Dessutom tror jag hon retade igång det lite då jag faktiskt har ondare nu! Hoppas det blir värre ;)


Här låg jag i ca 20 min :)

mypathtomytruth.blogg.se

En blogg som handlar om mitt liv som ensamstående mamma. Bor i hyreshus på landet med mina 2 barn och våra 2 katter.

RSS 2.0