Jag har länge drömt om ett liv utanför det "normala". Jag vill inte bli en puzzelbit i vårt samhälle där man jobbar 7-16, stressar för att hämta barnen på förskola, stressar för att hinna laga kvällsmat, och även stressen för att hinna umgås med familjen innan lyset släcks för kvällen. Varför ska man behöva välja mellan pengar och familj? Det ena är ett ont måste men det andra blir otroligt påverkat när man är tvungen att arbeta så mycket.

 

Nu menar jag inte att jag inte vill arbeta, för det vill jag. Men jag vill inte arbeta heltid borta från hemmet och förlora så mycket tid med mina barn och andra nära och kära. Jag vill lära mig kunna leva på mindre pengar så att all tid man spenderar kan väljas att ges till sina barn. Allra helst vill jag inte sätta barnen på förskola så tidigt som Freja fick göra vid 1 år. Men vi var ju tvungna då arbetet är så högt prioriterat i dagens samhälle utan en tanke på hur man påverkas som barnfamilj.

 

 

En stor dröm för mig är att köpa ett hus, räcker med ett mindre hus egentligen, men med en hel del mark så att jag kan bli självförsörjande större delen på året, på diverse grönsaker, potatis, frukt och ägg tex. Detta både för att det är roligt att lära sig, men också för att på så vis kunna slippa behöva förlita sig på affären och slippa lägga pengar på sådant man själv lika väl kan odla och få kunskap från. Att bli självförsörjande innebär också mycket mer tid i trädgården och syssla med kroppen på ett helt annat vis. Man lär sig nog uppskatta vädret och blir inte lika lat som man ändå är idag. Tänk vad skönt det hade varit att bara gå ner till landet och hämta upp lite färsk potatis, eller varför inte ett par saftiga tomater eller gurka och servera sin familj. Den känslan när man just kan börja skörda och känna sig lycklig över att man själv ordnat så att man har det där lilla extra på köksbordet. 

 

Men för att köpa hus krävs det 2 inkomster. Så som ensamstående måste jag hitta en partner ifall jag ska kunna leva ut min dröm. Helst vill jag vara självständig (just nu finns inte på kartan att hitta en partner även om det visst är något man gärna vill), utan att vara tvungen att leva ihop med någon annan vuxen. Jag vill gärna till en början att det bara är jag och barnen och börja bygga upp ett eget liv tillsammans. Se hur VI vill leva. Det är faktiskt inte helt enkelt att veta hur man vill att ens liv ska se ut. Oftast känns det också som att man har orealistiska drömmar.

 

Jag vill framför allt lära mina barn att man inte ska vara rädd för att följa sina drömmar. Jag vill lära dem att det finns en helt annan värld utanför om man bara vill se den.