Nu börjar Wilmers dop-datum närma sig! I fredags var jag och barnen i kyrkan för att planera dopet med prästen. Vi bestämde 3 sånger men annars blir det nog mest att improvisera på plats. Vi har ett "schema" att gå efter men vem som gör vad är inte bestämt till punkt och pricka. Wilmers faddrar blir mina syskon då jag känner mig trygg med dem.

 

Jag ska i veckan göra två tårtor där jag antagligen prövar någon helt ny variant. Vanligast är ju prinsesstårta men jag är sååå trött på det. Nu har jag ju följt årets "Det stora tårtslaget" och blev riktigt inspirerad av dem! Hoppas jag orkar och att resultatet blir bra! :D

 

En anledningen till att jag börjat blogga igen är att jag vill använda det som en slags dagbok. Så att jag lär känna mig själv och för att veta var jag står i alla sammanhang. För att lyckas med det måste jag vara ärlig. Även med detta som jag nämner nu!

 

Jag har alltid tyckt att barnens pappas familj har varit trevliga och snälla och jag har inget emot att träffa dem även idag. Jag tycker det är viktigt att barnen har möjlighet att träffa sina släktingar också eftersom att det inte är DEM som valt att jag och barnens far har delat oss. Därför har jag självklart även bjudit in dessa personer på dopet.

 

Jag kan väl ändå säga att jag inte är helt bekväm i det hela. Pappan har själv valt att ta avstånd från både mig men framför allt från det viktigaste - hans barn. (Han ska komma på dopet i alla fall) Det är svårt för mig att veta vad som sägs om mig i deras familj. I mitt förhållande med honom har mycket trots allt byggts upp på lögner. Så det finns inte någon tillit alls.  Nu när jag har barnen på heltid så har jag en känsla av att det upplevs som att jag har "tagit barnen" ifrån honom. Men jag vet inte alls vad som sägs. Sant är det i alla fall inte!

 

Jag tycker det är jätteviktigt att barnen har kontakt med deras far och hans familj och jag gjorde allt jag kunde i början för att det skulle finnas umgänge. Men det fanns inte något engagemang på hans sida så allt flöt ut i sanden tyvärr.

 

Det viktigaste är att barnen mår bra och inte får höra konflikter och liknande. Allt är för deras bästa!

 

Annars har jag påbörjat även lillebrors doptavla nu under förra veckan. Den kommer absolut inte hinna bli klart till dopet, men i sinom tid har även han en doptavla! Jag tycker det är kul att jag skapar deras tavlor istället för att köpa färdiga. Dessutom är broderi faktiskt ganska avkopplande!