Den 4 april 2017 klockan 17:00 började jag känna av mer smärtsamma förvärkar medan jag var hemma hos mina föräldrar. Trodde återigen att det var falskt alarm då jag känt förvärkar ett tag, så vi åkte sedan hem efter lite kvällsmat. Vid 19 tänkte jag egentligen lägga Freja i vanlig ordning men drog mig en del för det då jag fick ondare. Vid 20:00 tar jag ändå och lägger Freja trots att jag blir allt mer osäker. När klockan blir 20:30 hör jag ett klick och känner ett obehag. Böjar allt mer förstå och sätter mig sakta upp i sängen. Då känner jag hur det börjar rinna vatten och hur hela kroppen blir otroligt nervös. Nu var det dags! Jag hade ju tur ändå då Freja forfarande inte hade somnat så jag tände lamporna igen och berättade för henne att hon skulle få åka till sin moster Sandra. Hon blev i alla fall lycklig!

Jag hade förberett sängen med vattentätt drag så jag höll den mellan benen medan jag gick till toaletten för att undvika vatten överallt. Freja tittade förundrat och utbrast ”Fastnat!” vilket typ stämde. Hon trodde ju att draget hade fastnat mellan benen medan jag gick! Haha!

Jag började vid det här laget bli väldigt nervös. Alla inblandade skulle ju kontaktas, både mamma som skulle följa med, Sandra som skulle hämta Freja och framför allt förlossningen och tala om att jag var på g in! Jag slapp dock 1 samtal då jag ringde mamma först och sa att hon skulle kontakta Sandra. Sen skulle allt packas ihop, samtidigt som jag skulle ha koll på Freja. Inte helt lätt när smärtorna steg kraftigt.

Vid 21:00 ungefär kommer mamma och Sandra indykandes och sen lastar vi in oss i bilarna och åker. Vid 21:30 var vi på plats i ett undersökningsrum och de satte CTG för att mäta värkarna. Nu hade jag riktigt ont! Tror jag låg där i kanske 20-30 minuter innan mamma frågar om vi ändå inte ska ringa på klockan. Även hon såg att det var nära nu då jag hade så ont och på skärmen såg man att värkarna var täta. Efter en kort fundering kastar jag mig på larmknappen då jag inser att hon nog har rätt. Jag räknade med att det skulle dröja lite mer eftersom att jag med storasyster var inne betydligt längre innan det var dags att krysta. Barnmorskan kom in och sa att vi skulle byta rum och frågade om jag kunde gå själv eller om de skulle hämta en rullstol. I huvudet tänkte jag ”hur i hela friden ska jag kunna byta rum med dessa smärtor!? Om det ens ska vara möjligt får de rulla mig in!” Så jag svarade att jag behövde rullstol.

Hon upptäckte snabbt att det började bli bråttom då jag inte ens kunde sitta ner riktigt utan lyfte upp mig från stolen och mer eller mindre skrek i korridoren. Så hon sprang hela vägen till ett förlossningsrum med mig i rullstol! Vet att mamma sa efteråt ”Jag har sett mycket genom åren men att se en barnmorska behöva springa med rullstol på detta viset har jag aldrig sett!”. Sen följer ett par minuter av extrem smärta där de emellanåt försökte fråga mig saker. De frågade bland annat om de skulle ta av mina stumpor vilket jag nästan blev irriterad på för stunden. ”Nej, kvar!” blev mitt svar mellan värkarna. Jag avskyr att vara barnfota mer eller mindre förutom på sommaren i gräset.

När de gjorde en kontroll upptäckte de att jag var helt öppen, alltså 10 cm! 5-10 minuter hann vi vara på förlossningsrummet sedan kom lille Wilmer klockan 22:16. 3518g och 50 cm lång. Jag sprack ingenting utan fick bara skrapsår även om förlossningen gick så fort.

Efter att Wilmer fötts skrevs jag in, då de inte hann det innan. Sen har de som regel att man ska ha kissat innan man får komma från förlossningen för att veta att allt fungerar. Det lyckades jag inte med och vid första försöket kände jag mig väldigt yr när jag kom in på toa. Det var väldigt ljust där inne och jag var väl lite väl snabb upp på benen så kroppen hängde inte med. Så när jag sitter på toa blir jag allt mer yr och tappar förmågan att ropa på hjälp så jag letar snabbt upp signalknappen och trycker på den. Sen försvann allt. Nästa sak jag minns var att barnmorskor ”slängde” runt mig och ledde mig till sängen igen. Det var lite obehagligt men jag är glad att de verkar varit snabba för jag hann aldrig trilla i golvet eller så. Efter 2 försök till (om jag minns rätt) ett tag framöver togs sedan beslutet att sätta kateter istället.

Klockan var väl runt 4 på morgonen när jag kissade själv och sen transporterades vi till ett rum på BB. Jag och Wilmer stannade sedan och sov och på morgonen vid 9 var jag sedan godkänd så vi hade tillåtelse till att åka hem. Vid 11 var jag redo då jag ville ta en efterlängtad dusch i lugn och ro innan så jag kunde ägna tid åt barnen hemma sedan utan att stressa.

Lite bilder från första dagarna!